En sammanfattning

I praktiken tog min cykelsäsong (och bloggande) slut efter U6 den 12 juli. Jag har förvisso kört några tävlingar och lopp efter det datumet men min motivation försvann då. Puts väck! Det var förstås inget jag hade planerat men i efterhand kan jag förstå att det hände.

Jag behöver mål att sikta mot för att kunna motivera mig att cykla strukturerat. Att träna/motionera för välbefinnandet eller trivsel är jag för lat för och att bygga upp förväntningar på prestationsresultat som förlitar sig på att inspirationen att träna finns där varje dag är inte rättvist mot mig själv.

Huvudtävlingarna för i år var SM-tempot och U6 och det stora målet har varit att prestera på topp dessa tävlingar. Utöver dessa tävlingar hade jag inga andra inplanerade som var viktiga för mig så när U6 var avklarad 12:e juli gick liksom luften ur mig. Jag har förstås cyklat efteråt men delvis sporadiskt och definitivt utan motivation och mer av plikt mot mig själv eftersom det är sommar och för att jag lagt ner mycket träningstid under vintern och våren.

Målet att vara på topp till SM-tempot lyckades till 100 %. Jag startade säsongen i vintras med en tröskeleffekt på 320 W och den ville jag förstås förbättra. Under våren och försommaren flyttades tröskeln sakta med säkert uppåt, hela tiden och dagarna innan SM slog jag nya effektrekord på tempoloppen och fyrorna. På självaste SM-loppet hade jag en förhoppning om att nå en snitteffekt på 360 W (drygt en timmes tid) men lyckades faktiskt krama ur 372 W i snitt vilket jag är sjukt nöjd med. Veckan efter SM (Gottne) snittade jag 399 W på dryga halvtimmen så formen var definitivt på plats. Tyvärr spelade vädrets makter in under SM-tempot och jag kunde inte få den placering som jag hoppats på men det kan jag inte göra så mycket åt (17:e plats).

Under U6 (två veckor efter SM) presterade jag inte alls så bra som jag hoppats på och den lilla utvärdering som jag gjort landar i att jag förmodligen påverkades av värmen som var närmare 30 grader under många av etapperna. Sen tycker jag inte att det är lika spännande och roligt att köra linjelopp längre. Tidigare kunde jag känna att det var skitkul och häftigt att ligga i en klunga och vara på tå för vad som händer framför och bakom mig. Är det läge att sticka nu? Tar vi in något på utbrytarna? Hur känns benen? Osv. Det finns inte längre. Eller har i alla fall inte funnits i år. Från att jag tidigare gärna försökt komma i väg i en utbrytning i varje linjelopp, ofta med flera försök varje lopp, har jag blivit en passiv utfyllnad i klungan. Jag lyssnar efter hastig inbromsningar och är uppmärksam på hastiga rörelser som kan leda till krascher. När det händer något tycker jag sällan att det är spännande utan mest besvärligt och då blir det varken kul, spännande eller bra.

Tränignen: Tidigare säsonger har jag skött träningen själv utan någon hjälp men för att ge mig själv en ärlig chans att försätta utvecklas tog jag hjälp med träningsupplägget av Petter Larsson. Petter gjorde program med viss flexibilitet vilket var nödvändigt för mig eftersom tillvaron i övrigt också måste få en plats i livet. Upplägget har varierat över tid men har innehållit mycket tröskelträning (av uppenbara skäl) och en del VO2-max. Två distanspass (eller snabbdistans) i veckan har varit standard.

Trots att jag inte tycker att resultaten i år har matchat min prestationsförbättring är jag ändå kanonnöjd med att jag nådde mitt huvudmål på SM. En sammanfattning av säsongen med lite siffror ser ut så här (samma effektmätare för samtliga värden):

-          Ökade tröskeleffekten med ca 10 % från 320 W till 350 W (SM-var en topp).

-          Effekten på VO2-intervallerna 4x4 ökade från 390 W till 430 W.

-          Effekten på tempolopp på ca 30 minuter ökade från ca 340 W till ca 380 W.

-          Jag slog mitt tidigare rekord på Rekordmilen (410 W) trots att jag inte hade tränat strukturerat på drygt en månad.

Alla dessa förbättringar är förvånansvärt stora med tanke på att jag har cyklat ganska många år och att jag faktiskt är 44 år nu för tiden. I den åldern tycker jag det är fantastiskt att kunna förbättra den viktigaste parametern (för mig) med 10 % och den förbättringen är jag till 100 % tacksam för all träningshjälp jag fått av Petter. Tack Petter!

Till hösten brukar min motivation haverera så inget ovanligt där (förutom att haveriet kom tidigare i år) men skillnaden nu mot tidigare år är att jag inte ens längtar till nästa säsong. Jag har sålt linjecykeln men har kvar temporaketen (än så länge) och crossen. Jag cyklar förmodligen en halvtimme till jobbet ibland för att slippa ta bilen. Men vad som händer med tävlings- och träningsmotivationen är jag osäker på. Det återstår att se. Om det blir någon fler resa till Mallis kanske det är med fokus på glass, mat och trivsel och inte på träning som det varit för mig tidigare (Per, det är bara ett ”kanske”).

Fuji racing team

Åter en gång drar Fuji racing teams Preben Larsen på sig den blå gula dassen för att representera Sverige i Litauen  en Uci 1.1 tävling

Fredag,  poänglopp.

Lördag, omnium.

Söndag,  omnium och scratch.

 vi önskar honom lycka till.

SM-form

Nu börjar det dra sig mot SM och sedan länge har jag beslutat att bara köra tempoloppet och hoppa över linjeloppet. Jag är för dålig för att orka hänga med uppför Kinnekulle en massa varv. Tråkigt men realistiskt. Letade efter startlistor till tempoloppet men kunde inte hitta några som publicerats. Efter SM blir det arbete några dagar fram till semestern som inleds med U6.

Formen var bra efter mina resor till Mallis i våras men när jag kom hem efter den andra resan fick jag för mig att ta bort några kilon. Jag körde med appen som @pelleni80 brukar köra stenhårt med under vårarna och gick ner några kilon. Tyvärr försvann effekten i pedalerna med kilona och sedan har jag haft en formsvacka. Nu äter jag som vanligt onödigt mycket men effekten börjar ordna upp sig också. Frågan är om den kommer hinna till toppen innan SM?

En gång varje vecka kör jag 30 eller 40 minuter med full gas på tempocykeln och snitteffekten har pekat uppåt sedan bottennoteringen för 5 veckor sedan. Nu är effekten under bästa 20 minuter 20 w högre och förhoppningsvis kan kurvan fortsätt lite till uppåt.

Fram till SM återstår mestadels VO2 max och stressad tröskel (a la @larssonpetter) på träningsfronten. Dessutom några få vilodagar som förhoppningsvis ska göra susen.

Komfortabelt

Läser på en av Umeå universitets forskarbloggar om ett intressant projekt som undersöker effekter på hjärnans funktion av att stå och gå när man jobbar (http://blogg.umu.se/forskarbloggen/2014/04/the-office-walker-soffliggarens-mardrom/). Efter att ha läst inlägget kommer jag att tänka på Dr. Dick Solomon i TV-programmet "Tredje klotet från solen" som gärna ville gå ner i vikt. Men efter ett misslyckat försök ger han upp och konstaterar att "Min kropps viktigaste funktion är att transportera hjärnan och min hjärna vill åka komfortabelt." End of story!

Stockholm Gran Fondo

Sitter och ser över min tävlingsplanering närmaste tiden och blir lite nyfiken på Stockholm Gran Fondo. Arrangemanget verkade ett tag att ställas in men nu skall det tydligen gå av stapeln. Det är bra att vi får fler cykelarrangemang i Sverige men när jag läser om just detta så inser jag att jag inte är en del av målgruppen.

För det första verkar det inte vara någon tävling i bemärkelsen först till mål utan tiden startar när man lämnar starten och stoppas när man passerar målet. Man kan anmäla grupper eller köra individuellt och anmälningsavgiften är 1195 kr. Väldigt likt Vätternrundans upplägg. Kunde förstås vara trevligt att få köra med en massa andra laddade och glada cyklister men INTE för 1195 kr. Dom lägger jag hellre på något annat roligt.

Örestadsloppet

På linjelopp som är så korta som detta går det ofta snabbt från första metern och detta lopp var inget undantag. Full gas från start. Dessutom var ville alla vara långt fram i kurvan före kantvindssträckan vilket också bidrog till full gas. Så fortsatt det när klungan till slut sprack av på varv 6/10 satt jag för långt bak och blev kvar i svansen så var den tävlingen slut. Fortsatte drygt ett varv till tillsammans med Kalle W och en dansk innan både Kalle och jag klev av. Vi hade en timmes cykling till hotellet som krafterna skulle räcka till också.

När nästa tävling blir av får vi se. Resan till Barsebäck kostade både pengar och frustration. Att släpa på två cykelväskor, varav den ena tung som satan och dessutom vanligt bagage tär på energin. Allmänna transportmedel är helt enkelt inte lämpliga när man har mycket bagage. Dessutom duggar medresenärernas checka kommentarer om mitt bagage täta. "Ska du vara borta hela helgen" eller "Åhhh dom där borde vi ha på våra shoppingresor" har jag hårt flera gånger under helgen.

En cykelväska är ok men två är INTE ok. Tveksamt om det kommer att hända igen (iaf för mig).

Några effektkurvor har jag inte hunnit analysera ännu men med en blick suddig av mjölksyra kunde jag se att snitteffekten var 405 w efter 20 minuter och jag tror snittfarten vid samma tillfälle var 44 lm/h. Tack för kaffet!

Regerstrul och diskningar verkar ha upprört många och tydligen fick sig arrangörerna i målvagnen en utskällning också. Vad gäller regelbrott och diskningar så var förutsättningarna före loppet glasklara. Höger sida på vägen och runda refuger på höger sida. Missar man det, riskerar man att bli diskad. Så långt är det enkelt men det blir opraktiskt och inte riktigt så bra cykellopp som det skulle kunna bli om vägen hade varit avstängd. Här tror jag att SCF och distrikten borde jobba lite på sin relation med berörda myndigheter. Det gäller att sälja cykling som en sport och inte något som kan arrangeras i mån av plats och tid.

Vad gäller utskällning av arrangörer så är det inte direkt så att föreningar som vill arrangera cykellopp växer som ogräs. Dom som väl gör det ska vi vara rädda om. Jag är säker att dom som frivilligt avsatte sin fritid till förberedelser och hela helgen för att vi skulle få tävla gjorde sitt bästa. Missförstånd eller misstag får redas ut i samförstånd. Det viktigaste är väl att det inte skedde några olyckor. För det gjorde det väl inte?

Örestadstempot 30 km

Var en pannkaksplatt historia med skånska vindar, sol och värme. Jag har rekat banan lite för dåligt och fick ropa till ett par flaggvakter efter vägen men det var inget som kostade tid bara fokus. Siktet för dagen var inställt på minst 360 w och planen var att låta medeleffekten ligga i dom trakterna och om det skulle kunna bjudas på lite mer mot slutet fick det bli en bonus. Inte starta för hårt och ta ut en eventuell bonus i förskott. Det har jag (och säkert många med mig) provat tidigare med ringa framgång. Vid vändningen var medeleffekten drygt 363 w och det skulle jag kalla planenligt. Däremot visade det sig att benen hade en annan agenda än övriga kroppen och medeleffekten sjönk och sjönk och sjönk..

Sista kilometern mot mål kunde jag mobilisera lite smått men effekten för dagen landade på beskedliga 353 w. 5:e placeringen kan jag inte göra så mycket år och idag var jag inte så intresserad av den heller.

Kalle och Preben hade bantat packningen och lämnat tempocykeln hemma och med linjecykeln är det svårt att åka fort. Speciellt när det blåser som idag och det inte går att hänga med underarmarna på styret utan händerna måste hålla ett hårt grepp.

Sammanfattningsvis inte någon dålig prestation men heller ingen bra. I morgon är det en kort varvbana och SMHI lovar blåst så det lär bli åka av i kantvinden. Nu ska Kalle och jag leta åt en bit mat. Ny dag i morgon.

Resultatlistan hittar ni här: Resultat Örestadstempot 2014